Tävling 1 - M35

Med tanke på att jag känner mig lite sömnig på grund av tidsskillnaden och allmänt stel i kroppen efter flygresan har jag inte direkta förväntningar på något resultat, men av någon anledning släpper alla krämpor när väl startsignalen går och jag attackerar efter bara ett par hundra meter. Ingen vill följa med, utan jag får ligga själv några hundra meter framför klungan innan jag tröttnar och blir inkörd igen. Mitt angreppsförsök kostade dock på, och jag blir riktigt flåsig ett tag och får sätta mig mitt i klungan för att återhämta mig.

Det blir en del attacker och kontra-attacker under de följande varven, men jag har inte riktigt ork att följa med och stannar kvar i klungan. Men, med ett och ett halvt varv kvar att cykla ser jag en chans när klungan plötsligt saktar in och jag försöker mig på en ny attack trots att jag känner mig ganska trött. Denna gången går det bättre, jag får sällskap av en kille från Specialized och en från Hammer Nutrition och vi kommer snabbt in i ett bra samarbete. Vi ligger runt trettio sekunder före klungan i ett varv, men vid sista passeringen av startområdet i den lilla byn vänder jag mig om och ser att klungan är på väg ikapp med oroväckande hastighet. Vi inser alla faran och trycker på allt vad vi orkar, och nästa gång jag vänder mig om ser jag att faran är över, klungan har stannat upp och vi har en bra lucka.

Jag har kört ganska hårt och har inget förtroende för mig själv i en spurt, så med kilometern kvar försöker jag mig på en sista attack. Jag blir dock snabbt infångad och passerad och rullar in i mål som trea, något som känns bra med tanke på förutsättningarna.

Tävling 2 - M45

Det är ett par timmars väntetid till nästa tävling startar, och jag sätter mig på en bänk i solen och halvsover lite tills det är tid att starta. Jag känner mig inte alls redo att tävla en gång till, men när väl starten går så tar tävlingsinstinkten över och jag lyckas glömma att jag egentligen är ganska trött.

Direkt i starten går tre man iväg, och eftersom ingen vill ha ansvar att köra in dem får de snabbt en bra lucka som de håller varv efter varv. Efter halva loppet tycker jag att det är dags att något händer, så jag försöker stöta ifatt med blir infångad igen. Därefter blir det hela tiden attacker av enskild cyklister, men ingen är stark nog att täppa luckan till trion i front och de behåller avståndet ner till huvudfältet. Med två varv kvar ser jag till sist en chans att komma iväg - en ensam cyklist har attackerat och ligger själv på mellanhand. Jag attackerar från klungan och kommer efter en stund ifatt honom, varefter vi börjar samarbete för att komma ifatt ledarna.

Efter ett varv med hårt slit kommer vi till sist ifatt tätgruppen, och vi är nu fem man i täten. Vi samarbetar bra, men alla är ganska slitna och det går tyvärr inte särskilt fort. Vi har fortfarande en bra lucka ner till huvudklungan, men de tar in meter för meter. Vid sista vändpunkten, med två kilometer kvar, ser jag att de bara är några sekunder efter oss. Vi i täten försöker köra så hårt vi kan sista biten in till mål, men alla är trötta och vi blir till sist infångade med retligt tvåhundra meter till mål. Jag slutar på en elfteplats, men känner mig ända mycket nöjd med tävlingarna som gick över förväntan.