I Half Moon Bay svänger jag vänster på Highway 1 (kustvägen) och fortsätter söderut. Det brukar vara ganska mycket trafik där, men idag har jag av någon anledning vägen nästan för mig själv. Strax efter elva kör jag förbi Pescadero där jag brukar stanna och fika, men jag tycker det är lite tidigt för en fikapaus och jag fortsätter söder mot Davenport dit jag kommer strax efter tolv. Tre timmars cykling har gjort mig ganska hungrig, och jag frestas såpass av alla olika sorters muffins att jag tar både en citron- och en blåbärsmuffin.

Efter en skön fikapaus i solskenet fortsätter jag söderut. och kommer efter någon kilometer fram till Bonny Doon Road och vägen börjar gå uppåt. Jag har fortfarande magen full av muffins, så jag får ta det extra lugnt i början för att inte må illa. Efter en stund börjar jag känna mig lite mer i balans och kan trycka ner bakväxeln ett steg. Efter en stund svänger jag till vänster på Empire Grade och fortsätter uppför. Det tar mig nästan en timme att ta mig till toppen av stigningen, efter en stunds slätåkning uppe på höjden är det dags att svänga höger på Jemison Creek Road som är både ordentligt brant och i ganska dåligt skick. Jag får bromsa hårt hela vägen ner till Highway 236, där jag svänger vänster och får en stunds slätåkning innan det är dags att svänga höger på China Grade.

China Grade är ganska lättåkt den första biten, men blir snabbt ordentligt brant. Lyckligtvis är den branta biten inte så lång, och jag tar mig upp till Highway 236 utan att känna mig alltför sliten. Här tar ytterligare en lång utförskörning (denna gången på bättre vägar) vid, när jag till sist är nere i dalgången har jag bara en stigning kvar - Highway 9 upp till korsningen med Skyline. Den sista backen visar sig lyckligtvis vara ganska lättåkt, och jag känner mig fortfarande ganska fräsch när jag kommer upp till Skyline. Det enda som gör mig lite orolig är att klockan börjar närma sig fyra, och jag har bara drygt en timmes dagsljus kvar att köra de sista fem milen. Jag trycker på så gott jag kan, och lyckas ta mig ända till Woodside på en halvtimme. Därefter börjar jag dock tröttna mer och mer, och den sista biten går trögt. Skymningen kommer snabbt, och den sista biten genom San Mateo är det riktigt mörkt. Det är ganska obehagligt att köra utan belysning på hårt trafikerade vägar, men jag lyckas ta mig hela vägen hem utan incidenter. Klockan är halv sex när jag kommer hem igen. Det var ganska kallt den sista biten och jag känner mig ganska frusen, men efter en lång och varm dusch återfår jag kroppsvärmen igen. Jag är mycket nöjd med min dag, jag fick uppleva nya vackra vägar i strålande vackert höstväder. Men det finns fortfarande många vägar kvar att upptäcka, nästa helg väntar nya upplevelser.