Det tar över en timme att komma till Yosemite, och väl inne i parken ser jag på en skylt att det är 47 miles (d v s 75 km) till Tioga. Det kommer alltså att bli en lång dag, men vädret är helt underbart så det gör inte så mycket. Denna stigningen är ganska speciell i och med att den är väldigt lång men också väldigt flack. Jag kör mil efter mil inne i skogarna, hela tiden långsamt på väg uppåt. Efter ett par timmar kommer jag upp över trädgränsen och belönas med den vackra utsikten från Olmsted Point. Jag fortsätter förbi Tenaya Lake och Toulumne Meadows där jag hittar en affär och stannar för en liten fikapaus. Jag har bara fyra timmar kvar till skymningen vilket är ganska tajt, men jag vet också att jag bara har några kilometer kvar till toppen.

Jag fortsätter min färd mot toppen som vid det här laget börjar bli ganska långsam. Det är visserligen inte alls särskilt brant, men den tunna luften upp på nästan tretusen meter gör det jobbigt ändå. Jag sliter på, kilometer efter kilometer, och kommer till sist upp till toppen, som markeras med en liten skylt på tull-hytten vid den norra ingången till Yosemite. Jag stannar en stund på toppen och njuter av de vackra vyerna, men inser att jag måste skynda mig så att jag kommer tillbaka till bilen innan det blir mörkt.

Det är inte så brant, så trots att jag har nerförsbacke går det inte särskilt fort, men jag kommer till sist ner till den södra ingången till parken. Utförskörningen blir nu ganska mycket snabbare, och lite stressad av den annalkande skymningen trycker jag på ordentligt för att komma fram till bilen innan det blir helt mörkt. Jag kommer fram precis när solen går ner, och mycket nöjd (men ganska trött) packar jag ihop min cykel och åker tillbaka till San Francisco igen.