Tävling 1 - Masters 35

Jag har lovat mig själv att inte slösa så mycket energi i attacker utan att fokusera mer på spurten, så när två cyklister kör iväg på första varvet bryr jag mig inte om att försöka gå med utan avvaktar nere i klungan. De får en bra lucka, men inte större än att vi kan se dem på raksträckorna. De håller samma avstånd under både andra och tredje varvet och jag blir ett ögonblick orolig att de ska kunna hålla hela vägen hem, men på fjärde varvet tröttnar de och vi kommer ifatt.

Direkt när vi kommer ifatt kommer fyra cyklister iväg. Det är lite för nära mål för att jag ska låta dem köra iväg, så jag stöter ifatt. Vi får en lucka till klungan, med ett och ett halvt varv kvar så borde det finnas tillräckligt med incitament till att samarbeta men efter att jag har gått fram och tagit min förning vill ingen hjälpa till och vi blir snabbt infångade igen. Jag provar att attackera igen och får med mig några cyklister på hjul, men samma sak händer igen: ingen vill hjälpa till med dragjobbet och klungan kommer ifatt igen. Tydligen ska det hela sluta i en spurt.

Vi kör sista varvet i samlad formation, men på väg upp för sista backen kommer två man iväg. Jag chansar på att det ska finnas tillräckligt med dragvilliga cyklister kvar i klungan och låter dem köra. Min chansning ser till att börja med ut till att hålla, vi kör hyfsat fort och de två i täten har inte mer än 15 sekunders lucka. På toppen av backen ger en av de två längst framme upp, och det är bara en ensam cyklist i täten. Vi kör fortfarande ganska fort och tar hela tiden in på ledaren, men nerför sista backen börjar farten bedarra så jag lägger ner kedjan på elvan och trycker på allt vad jag har. Jag satsar hårt i sista svängen och känner hur hjulen studsar på den grova asfalten. Efter svängen ståller jag mig upp och drar igång spurten. Jag tar in meter för meter men hinner inte ända fram, jag är ett par cykellängder bakom vinnaren vid mållinjen.

Det blir inte en seger denna gången heller, men jag är ändå nöjd med min körning. Benen börjar kännas riktigt bra och segern var inte många meter bort.

Tävling 2 - Masters 45

Avståndet till tätgruppen växer hela tiden och jag måste göra något innan de får för stor lucka. Jag försöker stöta ifatt, men får direkt hela klungan in på rulle. Jag fortsätter att köra hårt ett tag och slår sedan åt sidan, men ingen vill hjälpa till. Tätgruppen utökar hela tiden luckan, så det finns inte längre tid för några taktiska manövrer utan jag får helt enkelt täppa till luckan själv. Jag tar en jätteförning på ett halvt varv vilket gör ordentligt ont i benen, men lyckas till sist köra ifatt alla cyklisterna i tätgruppen utom en San Jose-cyklist som tydligen har kört ifrån de övriga i utbrytargruppen.

Jag orkar inte dra mer, utan hoppas att någon annan ska dra sitt strå till stacken och köra ifatt den ensamma ledaren. Vi fortsätter varv efter varv, hela tiden med tjugo sekunders lucka till San Jose-killen. Vi kommer in på sista varvet, fortfarande tjugo sekunder bakom. Halvvägs in på varvet attackerar fyra man, och jag följer med. Samarbetet funkar bra och vi tar hela tiden in på ledaren. På väg upp för sista backen har han fortfarande en liten lucka, men tiden börjar rinna ut. Om jag hade haft lite mer krafter kvar hade jag gjort ett sista försök att komma ifatt, men jag är helt enkelt för trött och får ge upp segern och istället rikta in mig på en spurt om andraplatsen.

Jag tar en förning ner för sista backen, men när jag slår åt sidan kommer ingen fram. Jag tittar bakåt och ser att jag har en liten lucka, tydligen har de andra cyklisterna blivit oense om vems tur det är att gå fram och de har släppt iväg mig. Jag chansar på att dra igång en långspurt, men med hundra meter kvar till mål får jag kramp och får sätta mig ner igen. En av de andra cyklisterna kommer förbi mig, och jag slutar som trea.

Två pallplatser på två tävlingar känns som en bra utdelning, och jag rullar tillbaka till bilen och äter ytterligare en banan innan det är dags för dagens sista tävling.

Tävling 3 - Elite 1/2/3