Av någon anledning har Sierra Nevada-teamet lyckas få ihop tio man till start (av totalt runt fyrtio), så de börjar direkt skicka iväg folk. Jag känner mig stark och går med i alla attackerna, men vi lyckas aldrig få någon större lucka och blir snabbt inkörda igen. Efter ett tag slutar Sierra Nevada-cyklisterna attackera, och farten går direkt ner till turistfart. Det börjar gå alldeles för långsamt för min smak, så jag börjar attackera för att i första hand få igång en utbrytning och i andra hand göra tävlingen hårdare. Jag får varje gång med mig en eller två cyklister men av någon konstig anledning vill de inte samarbeta, så vi blir snabbt infångade igen.

Med tre varv kvar får jag med mig en IronData-cyklist som vill hjälpa till med dragjobbet, och vi får en liten lucka på den första raksträckan. På väg mot vändpunkten är vi nästan infångade, men konstigt nog lyckas vi hålla undan och också öka avståndet lite. Efter ett tag kommer fler cyklister ifatt, och med två varv kvar är vi tolv cyklister i täten. Det känns inte meningsfullt att försöka med fler attacker, utan jag ställer in mig på en spurt. Vi kör lugnt och stilla de sista två varven, men på våg in mot mål blir jag överraskad när en av Fitness 101-cyklisterna drar igång en riktigt långspurt. Jag kommer in på hjul men lyckas inte komma förbi utan slutar som trea.

Jag hade siktet inställt på en seger men är ändå nöjd med min placering. Jag känner att formen börjar komma och ser fram emot att fortsätta jaga en seger nästa helg.