Jag förstår att det kommer att bli mycket folk på området och kör dit i (tycker jag) god tid men märker snabbt att jag har underskattat tiden det tar att köa för parkeringsplats och nummerlapp vilket gör att jag inte får många minuter över till att värma upp. Jag rullar fram till starten i förhoppning att det ska gå lite lugnt i början, men direkt från start går det i Warp 1. Jag vill inte släppa iväg någon och följer med attacken uppför backen. Det spricker upp direkt, men vi samlas ihop igen i utförsbacken. På väg utför märker jag att 88-millimeters carbonfälgar inte direkt är att rekommendera i \"korkskruven\" och jag får av säkerhetsskäl släppa en liten lucka till cyklisten framför mig, jag vågar helt enkelt inte ligga direkt på hjul.

Andra varvet uppför backen går lite lugnare, men fortfarande en bit utanför komfortzonen. Tredje varvet attackerar tre man uppför backen, man jag orkar inte följa med utan måste släppa iväg dem. Det går dock fortfarande fort i klungan, och vi närmar oss den yngre veteranklassen som startade en minut före oss. Vi ser de tre utbrytarna köra ifatt klungan före oss, och inte långt därefter kommer även vi andra ifatt. Tävlingen har helt plötsligt blivit ganska rörig, med cyklister i två olika klasser samlade i samma klunga.

Jag blir tillsagd av en annan cyklist i min klass att inte sitta med i fel klass, och jag släpper fältet med den yngre klassen. Jag tror självklart att alla andra gör samma sak, men när vi har släppt iväg den yngre klassen en bit visar det sig att de tre utbrytarna fortfarande är kvar i \"fel\" klunga. Jag förstår inte logiken bakom det beslutet, men konsekvensen blir att vi i huvudklungan nu kör om fjärdeplatsen.

Det fortsätter att gå fort uppför backen varje varv, och vi blir ständigt färre och färre cyklister i fältet. Jag känner mig sliten och orkar inte attackera så jag får helt enkelt hoppas på att de andra också känner sig slitna, men tyvärr har två cyklister tillräckligt med krafter kvar och attackerar i backen utan att jag kan följa med. De återstående varven passerar utan fler attacker, vilket innebär att vi i \"huvudklungan\" (numera reducerad till runt tio man) kör om sjätteplatsen. Det blir givetvis attacker när vi kör upp för backen sista gången, men jag biter ihop och följer med. Strax innan toppen biter jag ihop lite extra och trycker till vilket ger mig tio meters lucka men jag blir infångad igen på väg ner för backen. På väg in mot målrakan ligger jag på andra hjul. Spurten dras igång men jag har inte det där riktiga trycket i benen och blir trea, sammanlagt åtta.

Jag rullar bort mot bilen, sätter mig i förarsätet och somnar direkt. Jag vaknar efter en halvtimme, fortfarande trött men pigg nog att börja köra in mot Salinas och mitt hotell. Jag hade egentligen hoppats på ett bättre resultat, men är ändå nöjd. Det var en mycket rolig tävling i strålande solsken på en riktigt bra bana, efter en sådan upplevelse kan man inte vara annat än nöjd.